Able was I ere I saw Elba

Jag funderar på att ta skärgårdsbåten ut till ön Elba i helgen. Men då måste jag lämna katterna hemma. Katterna hämtade jag häromdagen hos min syrra. Jag ska passa dem i sommar. Nu är det trångt och varmt i sängen om natten, och jag sprayar och medicinerar som sjutton, men det ska nog gå.

Det ger mig dåligt samvete att stänga in katter i en lägenhet.

Igår gick jag ut med väninnorna. Det var ryskan, spanskan, serbiskan och jag. De båda första var tvungna att gå tidigt. Klockan 20.30 började semifinalen mellan Ryssland och Spanien. Samvaron på "lokalen" gick utan större komplikationer faktiskt. Ingen cat fight eller nåt.

Nu tar jag helg.

Farlig tristess

Nu har jag verkligen ingenting att skriva, men man måste ju hålla igång, annars rostar man ihop.

Idag var ytterligare en tråkig dag i mitt liv. Jag har varit jour på mottagningen och sprungit som en skållad råtta.

Men ändå; trist trist trist.

Det är lite farligt med tristess, för det är när jag är uttråkad som jag tenderar få de mest urflippade idéerna. 


Sonnambula feat. Mäkinen

Nu har jag lurat döden för andra gången på ett halvår. 

Trafikdöden, det låter det. Jag satt och körde Grålle hem från midsommarfirandet på landet och på stället där det inträffade en dödsolycka nyss skärpte jag till mig och tittade lite extra. Tänkte att det kunde finnas lite osmaklig memorabilia kvarlämnat på platsen. Sånt som  JAGÄLSKARDIG-nallar och slocknade marshaller. Saker som håller fast den omkomnes själ vid jorden liksom och hindrar den att upptäcka eventuella hinsides paradis.

Då travar ur skogen en finnig fjolårskalv och mina bromsmojänger i hjulen får sig en oväntad omgång. Farsan har klagat på att bromsskivorna ser rostiga ut. Att jag "behöver bromsa lite mer för att hålla dem i trim". Har ni hört på maken!

Både kalven och jag klarade oss oskadda, men nu har jag nog förbrukat mitt sjunde liv är jag rädd.

Masspsykos

Idag hamnade jag mitt i en masspsykos på ICA MAXI. Jag är fortfarande sjuk och hemma från jobbet, men äta måste man ju. Och snyta sig. Jag skulle köpa citrusfrukter och toapapper en masse, som jag tänkt, en bra tid på dagen när "det inte är så mycket folk ute". Tji fick jag. Det var rena trafikkaoset bland alla kundvagnar. Det skulle handlas till midsommar. Som om man inte skulle behöva mat övriga dar på året. Man kan ju bara äta tills man är mätt.

I midsommar kommer jag stanna kvar hostande mellan fuktiga lakan misstänker jag. Det enda goda det för med sig är att jag slipper trängas bland folk.

(Nu skulle jag gärna vilja ha en teve)

Tända av

Det var inte så enkelt som jag trodde att tända av från mitt väl inarbetade tevemissbruk. Sitter djupt i skiten. Ända sedan barnsben. Tror det började med Staffan Westerberg. Sen har det bara gått utför.

När man nått botten, det är oftast då man bestämmer sig för att lägga av. Vågar knappt säga't, men till sist dög vad som helst. "Landet runt", "Uutiset", you name it.

Gjorde mig så av med teven för 11 dagar sedan men det var då sidomissbruket kom in i bilden. Plötsligt var jag ägare till en Ipod classic. En teve i fickformat kan man säga. Nu sitter jag och knappar på den, med dreggel i mungipan och död blick, så fort jag kommer åt.

Som idag. Förkylningen viker inte och jag är sängliggande. Trots respiratorisk insufficiens, feber och värk i kroppen har jag ändå kraft att hålla min ipod i rätt position för att ohämmat kunna hänge mig åt min nya kärlek.

Tradescantia fluminensis

Har planterat om min vandrande jude. Den växer som ogräs, vilket är bra. Allt annat hos mig dör.

Jag har en kompis som inte vågar gå ut med att han är jude. Efter enträget tjat från min sida fick han till sist ur sig att så var fallet. Och då kom allt på en gång. Även rädslan. Han undrade om antisemitismen är utbredd här. Det hade jag faktiskt inte funderat på.

En av hans väninnor besökte tidigare i våras synagogan i Stockholm för att fira Israels 60-årsdag. Iklädd en t-tröja med israeliska flaggan mitt över bröstet kom hon dit. Inte så smart kanske, om ni frågar mig. Det finns bättre sysslor för en mor än att leka vandrande måltavla. Synagogsvakten ville först inte släppa ut henne efteråt, med tanke på hennes säkerhet. Men hon stod på sig och lever än idag.

Nu sover jag

Så har vi blivit en jazzbegåvning fattigare.

Men det var såklart om mig själv jag skulle skriva. Fattas bara annat. Här skall inte spillas tid på andras talang och begåvning. Här är det egotristess som gäller ( vilket mina läsarsiffror så riktigt avspeglar).

Idag är jag sjuk. Förkyld. Jag blir alltid VÄLDIGT sjuk när jag är sjuk. Känner mig som en horsepundare under avtändning. Snoken rinner och kroppen värker. Och sen det här med Esbjörn uppe på detta. Det blev bara för mycket. Äntligen hemma satte jag på skivan där E.S.T. featar Kristina Lugn. En av dikterna går

Nu sover jag 
i en mycket vacker, mycket gammal stad

Nu sover jag för första gången med knäppta händer
och någon som inte känner mig har strukit bort håret från mitt ansikte

Nu är jag ingens lilla flicka längre
så nu behöver jag aldrig känna mig övergiven mer

När man är död
då är man sannerligen död

och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden och såg dum ut



Avskärmning

Okej. Nu har det gått en vecka sen jag gav bort teven. Har fortfarande impulser att gå och slänga mig i tevesoffan och knäppa på burken, men de blir allt sällsyntare, anfallen. I stället slår jag på datorn. " Välkommen till klubben. Man byter en skärm mot en annan", som en kompis så träffande sa. En kompis som slängde ut teven för flera år sen. Det har hon klarat utmärkt. Hon är vid det här laget en habil datahackare.

Jag har dock hittat ett kryphål; jag har upptäckt att det går att titta på teve via datorn. Gamla program och så. Då kan man titta på det man vill, här och nu, och behöver inte dväljas genom "Åtta dagar", partiledardebatter och debila såpor såsom "Femte avenyn". Nu har jag just sett en dokumentär om Herr Fritzl och hans "mörka hemlighet". Tjena! Mörk är ju bara förnamnet. Jämför man den syrefattiga källarmiljön utan fönster och utan hopp har väl jag inget att klaga på när det gäller min ifrågavarande teveabstinens.

Uppblåsbare Bengt

Äntligen har jag hittat en karl som man vet var man har. Han har ett huvud (kan man tänka sig!), en pockande mun son står halvt på glänt och en rejäl bröstkorg att ta i. Men mycket mer än så har han inte, min nye bekantskap sedan i eftermiddags, Uppblåsbare Bengt. 

Imorgon ska vi ha hjärtlungräddning, och vi har, trot eller ej, fått låna hem egna dockor att öva på. Höll på och slet med Bengt efter jobbet, innan träningen. Övade bröstkompressioner och blöta plastsmakande inblåsningar om vartannat tills jag blev yr. 

När jag kom hem från träningen fick jag nästan hjärnblödning. Där i halvdagern på orientmattan låg en alabastervit torso. Med brusten blick stirrade han upp i taket.

Jag vet inte. Nåt är det med mig. Jag måste byta inriktning på de böcker jag läser. Har just avslutat läsningen om da Costa-mordet och det finns nog en gräns för hur många torsos man orkar med.

Termoreglering satt ur spel

Jag håller på att försmäkta i värmen. Skulle stannat kvar på Island där jag var förra veckan. När jag låg och flöt i Blå lagunens svavelmättade saltmjölk tänkte jag:

Är jag i paradiset nu?

Sen kom jag på att det nog var det motsatta alternativet som var mest sannolikt. Jag menar; med min orättfärdiga livsstil och sedan svavelångorna på detta.

Nu dväljs jag i den svenska skärselden. Tillbaka i tristessen. Hyperventilerandes under solens obönhörliga strålar.

RSS 2.0