Sonnambula feat. Mäkinen
Nu har jag lurat döden för andra gången på ett halvår.
Trafikdöden, det låter det. Jag satt och körde Grålle hem från midsommarfirandet på landet och på stället där det inträffade en dödsolycka nyss skärpte jag till mig och tittade lite extra. Tänkte att det kunde finnas lite osmaklig memorabilia kvarlämnat på platsen. Sånt som JAGÄLSKARDIG-nallar och slocknade marshaller. Saker som håller fast den omkomnes själ vid jorden liksom och hindrar den att upptäcka eventuella hinsides paradis.
Då travar ur skogen en finnig fjolårskalv och mina bromsmojänger i hjulen får sig en oväntad omgång. Farsan har klagat på att bromsskivorna ser rostiga ut. Att jag "behöver bromsa lite mer för att hålla dem i trim". Har ni hört på maken!
Både kalven och jag klarade oss oskadda, men nu har jag nog förbrukat mitt sjunde liv är jag rädd.
Kommentarer
Trackback
