Uppblåsbare Bengt
Äntligen har jag hittat en karl som man vet var man har. Han har ett huvud (kan man tänka sig!), en pockande mun son står halvt på glänt och en rejäl bröstkorg att ta i. Men mycket mer än så har han inte, min nye bekantskap sedan i eftermiddags, Uppblåsbare Bengt.
Imorgon ska vi ha hjärtlungräddning, och vi har, trot eller ej, fått låna hem egna dockor att öva på. Höll på och slet med Bengt efter jobbet, innan träningen. Övade bröstkompressioner och blöta plastsmakande inblåsningar om vartannat tills jag blev yr.
När jag kom hem från träningen fick jag nästan hjärnblödning. Där i halvdagern på orientmattan låg en alabastervit torso. Med brusten blick stirrade han upp i taket.
Jag vet inte. Nåt är det med mig. Jag måste byta inriktning på de böcker jag läser. Har just avslutat läsningen om da Costa-mordet och det finns nog en gräns för hur många torsos man orkar med.
Kommentarer
Trackback
