sonnambula

Jag blir aldrig intervjuad av tidningar. Jag blir aldrig intervjuad överhuvudtaget.

Ibland tycker man faktiskt att det skulle varit en annan som borde blivit intervjuad och inte den där självtillräcklige dussinartisten som just släppt ett album och flyttat till Söder (i Stockholm alltså) som alla andra.
MEN vad unikt!, tänker man trött, fuktar fingret och bläddrar vidare.

Jag får väl ta saker i egna händer och intervjua mig själv. Plankar därför frågorna i första bästa intervju jag kommer över. Det blir "HEJ KONSUMENT" i DN:s På Stan-bilaga, som har till uppgift att avporträttera det heta innegänget i Sverige (läs Stockholm).

Här kommer den; intervjun ni alla väntat på, av och med den ständigt medie-inaktuella artisten Sonnambula, som varken släppt sig i TV eller släppt nåt AAALBUM. Bara existerat i största allmänhet och tärt på jordens resurser som alla andra.

Namn: Sonnambula

Bästa lunchställe: Av nödvändighet firmans personalmatsal.

Bästa brunchen: Hemma hos momi. Där man får kaffe på bäddsoffan när man ligger och drar sig för länge (momi går upp vid femtiden, och blir lite stressad av sjusovare).

Bästa kaffet: Mitt eget kokkaffe.

Bästa baren: Återstår att upptäckas

Bästa restaurang: Friskisköket. Där kan man svulla kvalitetsmat.

Senaste Stockholmsupptäckt: Allt är gammalt och passé i Stockholm. Har däremot upptäckt nåt helt nytt: Örebro. En het bubblare, vill jag påstå

Senast sedda teater-/dansföreställning: Virpi Pahkinen (av en slump)

Senast sedda utställning: En fotoutställning om Sydafrika.

Favoritråvara: Frukt.

Favoritfärg: Cremevit eller brun eller lindblomsgrön. Beror ju på var färgen sitter.

Favoritmärke: Clarks.

Favoritskor: Clarks ökenkängor.

Klädkonto per månad: Nu under mitt s.k. shoppingfria år ca en tusenlapp.

Dricksprocent: Jag trodde inte det förekom dricks i kommunistiska stater.

Modeförebild: Mormor (momi).

Mest överskattade affär: Den med Ebbe Carlsson.

Motionerar: Periodvis

Det dyraste jag har köpt: Min bil

Favoritprodukt på Systemet: Veteöl. Men helst inte.

Favoritprodukt på Apoteket: Locobase Repair, Aerius och Nozoil.

Bästa fyllekäket: Har jag inget minne av.

Lyssnar på: Försöker avgifta mig från Morrissey.

Bästa förfestmusiken: Nationalteatern.

Senast gnolade: "Anarchy in the UK" med Sex Pistols. Fattar inte varför.

Senast köpta skivan/-låten: "Best of Nina Hagen"

Mitt sämsta köp någonsin: Alla mina köp hos hatobjektet SIBA.

Dansar helst till: Inget. Kan inte.

Senaste impulsköp: Ett par Mohedaträskor

Senaste fyndet: En quiltad morgonrock i syntetmaterial

Senaste second hand-fyndet: Mr X. Både köpt och lämnad i retur.

Fulaste klädfärg: Rött

I dvd-spelaren/datorn: "Pang i bygget"

Användbar pryl: Stringhylla

Favoritlyxartikel: Hårinpackning från Kerastase

Favoritgalleri: Fula tatueringar på folk i bastun

Här bjuder jag mamma på middag: Det är hon som bjuder mig på middag

Här bjuder jag pappa på middag: Det är han som bjuder mig på middag

Mode jag aldrig vill se igen: Skor som är dåliga för stortårna

Värsta huvudbonaden: Baskrar på pensionärer

Bästa huvudbonaden: Hattar på män. Dock inte såna där fula i läder.

Favoritaccessoar: Solglasögon

Bil/Transportmedel: Apostlahästarna för det mesta

Återvinner: Det jag orkar

Håller på: Sånt med Beckham och Kim Källström kan vara ett tidsfördriv att titta på. Annars tycker jag att dyrkande av fotbollslag är ett otyg.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Eftersom jag är förskonad från att bo i Stockholm tar det mig fem minuter att gå till jobbet. Behöver därför inte ödsla tid på att gräma mig över inställda pendeltåg, stopp i tunnelbanan och annat tjafs.

Nu får det vara färdigbotaniserat i fasters bokhylla en tid framöver. Just nu kan jag nog inte tillgodogöra mig mer, och igår kväll gick det helt överstyr. Kunde inte sova och tassade därför in i biblioteket och hämtade boken "Psykiatri och mentalhygien" från 1959, som pockat på min uppmärksamhet en tid.  

Det räckte med en hastig genombläddring för att eventuella förhoppningar om en välgörande natts sömn skulle grusas. Mer om det en annan gång. Just nu känner jag bara för att dela med mig av några slumpvis utvalda titlar i bokhyllan. I de fall jag anser att publikationsåret är av betydelse har jag valt att ta med det i slutet av titeln. Håll i er. Här kommer några aptitretare. Det är rena poesin:

Organisationen av landstingens centralförvaltningar. Betänkande av landstingens kansliutredningar (1965)

Psykiatrisk hälso- och sjukvårdsforskning. Rapport från en arbetsgrupp. (1986)

Individ, personlighet och medmänsklig miljö

Vad gör vi med barnen,kamrater?

En skolas framåtskridande och tillbakagång

Att studera problem

Välfärd i otakt

Vad lär man sig egentligen i skolan?

Utvecklingskriser hos barn

Barns tankar om döden

Låginkomstutredningen.Utbildning: resonerande del

Aborterade foster mm. Betänkande av transplantationsutredningen. SOU 1991:42

Människor i kris

Ja till dödshjälp

Psykoanalysens grunder

Hälso- och sjukvårdsadministration - en kunskapsprovokation

Socialvård i framtiden. Göteborgskonferensen 1970.

Att undersöka beteende

Sorgens många ansikten

I dödens gränsland

Medvetandet och döden

Åldrande och åldringsvård

Uppror eller sjukdom? Om kvinnor med psykiska problem.

Den nya psykiatrin i korseld (1979)

Odontologisk riksstämma 1994

Arbete och monopolkapital

Människa, handikapp, livsvillkor

Den tomma fästningen. Infantil autism, symtom och behandling

Jag fann också en liten tummad skrift, fylld av bjärta illustrationer, med titeln "Tre små grisar", utgiven av Walt Disney. Möjligen den enda boken som matchade min nivå i sammanhanget. Måste jag dock välja ut en personlig tristessfavorit blir det nog "Odontologisk riksstämma 1994". Den har liksom allt.

Nu har jag fått mig en ordentlig genomkörare vid NKs kosmetikadisk där jag har en kusin som arbetar. Om det inte varit för henne hade jag aldrig vågat gå dit och lämna ut mig till dessa drakkvinnor med akrylatklor.

Jag bad att få demonstrerat hur man bäst anlägger en vardagsmakeup. Men nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog transvestitvarianten, för när makeupen var klar efter diverse spackellager såg jag inte så stor skillnad. Lite mattare hudton kanske, men de svarta ringarna runt ögonen fanns kvar.

Något vackert grundmaterial har jag inte för en make up-artist att arbeta med. Men en sak blev hon salig över. Mina "långa" ögonfransar. "Vem har du fått dem av?!", utbrast hon. Jag tänkte i stillhet på min far. Han med de grönbruna ögonen och de svarta lockarna.

"Nu tar jag lite ansiktsvatten. Det sticker lite, för det innehåller alkohol. Men det är kosmetisk alkohol, så det dunstar".

Eufemismer stöter man på varhelst man kommer. Bland annat är de en del av den grund på vilken kosmetikaindustrin bygger sin affärsidé. På fler än ett sätt. För mig som med vånda led mig igenom högstadiets kemilektioner är dock alkohol alltid alkohol. Fråga närmsta rödnästa farbror runt hörnet.

Sen var det nåt annat som stannade kvar; antioxidanter som förnyar sig själva. Som förs in i huden genom liposomer och sedan "suger upp" överskottsmelanin och som föryngrar huden i största allmänhet.

Detta torde vara värt ett nobelpris.

Dagens pudertips:
"Blushing peach" från Clinique

Jag slog en lov i Örebros klädbutiker igår igen, fast jag inte skulle. Utbudet av kvalitetskläder var, inte helt oväntat, uselt. Framför allt i de butiker som är riktade till min åldersgrupp, 30-plussarna. Som den anakronistiska person jag är gick jag som vanligt först till tonåringarnas Mekka - JC. De brukar ha kläder som passar min kropp. I naturmaterial. Provade några långa bomullstunikor men de fick mig att se gravid ut.

Nästa anhalt Veró Moda. Veró syntetiskt, skulle jag vilja säga. Om samma kläder bara varit gjorda i bomull, linne eller silke hade saken varit biff. Även med ett påslag av 100% av priset. Men nu hängde där idel konfektionsmode i syntet. Man blev elektrisk av blotta åsynen.

Damekipering. Var finns det en rejäl sådan? Några damskräddare finns inte längre. Kanske får man ta saken i egna händer och börja slöjda själv hemma på kammaren? "Sy av raka stycken" minns jag en bok från 70-talet. Hujedamig. 

Och hur länge håller den skaparivern i sig, frågar man sig, vis av sina föregående snabbt uppblossade och lika snabbt slocknade foto-, gitarr-, italienska-, tai chi-, teckenspråks- och virkprojekt? Som allt annat avtar entusiasmen efter ett tag. Särskilt om man investerat i dyra mackapärer när man var som mest på G.

Exilen i Kumla fortsätter. Men det är en trevlig exil. Isolerad från pappersarbete och stämpelklockor är man.
"Det här är kanske sista gången i mitt liv jag får njuta av en sån här stressfri och studentliknande tillvaro", tänker jag med en otäck ilning.

Det tar inte lång tid från det man tänkt ordet "idyll" tills den går i kras. Den kraschade redan förra veckan. Fann min bil med punkterat framdäck när jag skulle åka tillbaks till Örebro efter arbetet. Huvudet kändes tomt och det susade i öronen. Nu gällde det att tänka konstruktivt. Något reservdäck hade jag inte. Det vill biltillverkarna idag inte kosta på sina kunder. Och något klet ville jag inte ingjuta i mina fina, nya vinterdäck. Tack och lov för Kumla däckverkstad! En eloge till dem! Och likaså till parkabetaren Jonny, i reflexväst,  som gjorde sin plikt som gentleman och hjälpte mig av och på med däcket.

Det var länge sedan jag träffade på en gentleman. De gentlemän jag tidigare träffat på finns faktiskt bara upptagna i adelskalendern.

Nuförtiden ska varje kvinna vara sin egen man, och det kan vara svårt ibland. Ofta går det, men inte alltid. Som t ex när man ska shoppa kapitalvaror på SIBA. Där blir man fullständigt negligerad emedan man befinns vara dam. Att man är en kapitalstinn dito verkar inte spela någon roll.

Jag har tänkt gå på balett. Börjar med en känd en - Svansjön. Jag kan inget om balett, men känslan är att det är en konstart för masochister. Men på något sätt föredrar jag ändå balett framför foxtrot och bugg, även om det är som att jämföra äpplen med päron.

Såg en dokumentärfilm en gång om en ballerina i blivande. Minutlånga tagningar från Operans övningssalar. Knarrande dansskor mot kritdammiga tiljor. Avlägsna klämtanden från innerstadens kyrkor.

Här fick man lära sig ett nytt begrepp. "Stackars Odette". Det är en svepande rörelse som görs med händerna över huvudet. Odette, det är den döende svanen i svansjön. Det är de omkringvarande tjogtals småsvanorna som gör "stackars Odette" för att understryka hur mycket svanen lider. 

"Den rollen klär dig verkligen!", kvittrade dansläraren till sin elev efter repetitionen. Jag, med mitt snäva intellekt i dansfrågor, har dock svårt att förstå hur man med rent samvete kan uppmuntra denna form av självplågeri. Vi vet ju alla att den utmynnar i förslitningar, värk och förtidspension. Men ändå - det är något lockande i detta. Det bor nog en liten sadist i mig ändå.

Avundsjuka är den värsta av alla sjukor. Det är sällan jag känner avundsjuka, men det händer ibland när jag träffar på skickliga yrkesmänniskor. Då kan jag bli outhärdlig i min kverulans. Här kommer ett inlägg präglat av avundsjuka. Ber om överseende för detta.

Råkade se en intervju med Anne Sofie von Otter på finska YLE. Hon ylar på rätt bra, men får jag välja tar jag Cecilia Bartoli.

Jag förstår inte vad det är som folk hör och ser i von Otter. Det är som att jag missat något väsentligt. Jag uppfattar hennes röst som bredskinkad tant-mezzo med en beige klangkropp som krockar mot svalget för att sedan vända ner och vibrera i bröstbenet. Tydligast blir detta när hon ger sig på pop och jazz. Det vill jag inte ens tänka på.

Men under intervjun började jag så smått ändra mig. I alla fall försökte jag. Hennes världsberömda mun var täckt av rosapastelligt stift, och hon uttryckte sig så välformulerat och djuplodande om musik och om våndan att vara sångerska att jag blev ganska imponerad. Tänkte att "i nästa liv ska jag bli operasångerska".

Då har man hela världen som arbetsfält och träffar ständigt nya och intressanta kollegor. En del blir nära vänner som man har återkommande samarbete med. Cembalister, cellister, dirigenter, komponister. 

Eller kanske man skulle återfödas som jazzstjärna? Med en slående känsla för improvisation och wail. Eftertraktad av världens jazzelit. Och när man blir gammal och sliten lutar man sig tillbaks på en säker inkomstkälla i form av välkända jazzcovers för den breda massan. Gör enstaka gästspel på yngre generationers albums. Låter sig intervjuas i media, men är noga med att hålla nere exponeringen så varumärket inte blir utslitet. Det gäller att hålla magin vid liv.

Konstigt; på söndagar är man alltid så fasligt sömnig. Kring tre på eftermiddagen hängde mina ögonlock så tunga att jag var tvungen att ta mig en 40 minuter lång tupplur. Vaknade av att äggklockan ringde. Tvätten var klar, och jag gick med rödmosigt ansikte och tunna röda tryckmärken tvärs över kinden ut i trapphuset, ner i källaren. 

Där träffade jag Den Nye Grannen - han som flyttat in efter Den Kriminelle Grannen. Den Kriminelle Grannen gav mig myror i huvudet. Han prenumererade på Dagens industri samtidigt som han såg ut att just ha muckat från kåken. Snaggat hår och genomträngande blick. Hemma om dagarna, liksom hans övriga familjemedlemmar i alla åldrar som kom och gick i lägenheten under dygnets alla timmar.

Den Nye Grannen är intressant på ett annat sätt. Försökte kränga ett par Doc Martens till mig i storlek 42 för några helger sedan. Han måtte ha ett väldigt dåligt ögonmått och dessutom har jag redan ett par Doc Martens. I en lämplig storlek för damer.

Igår hade jag tid för studier hemma på kammaren. Det är en ynnest att få tid avsatt för detta nuförtiden, har jag förstått. Helst skall man stå vid löpande bandet för jämnan och producera.

Viljan är stark, men köttet svagt. Det började, inte så lovande, i lättjans tecken. Sovmorgon - vem kan motstå detta? Det njutningsfyllda pendlandet mellan vakenhet och sömn avbröts dock abrupt av en envis telefonsignal (jag måste verkligen byta till någon mindre påträngande) redan halv nio.

Nu ska jag inte linda in mig i diverse bortförklaringar och omskrivningar av hur jag tillbringade denna ynnestfyllda studiedag. Det är resultatet som räknas, och det är följande:

? Ett tvättat och inpackat hår
? Ett par rakade ben
? Ett avsnitt av "A touch of Frost"
? Ett utrensat och rengjort kylskåp
? Ett berg av disk noggrannt diskat, torkat och inplockat på hyllor och i lådor
? Senaste veckornas smutstvätt tvättad och manglad

Efter detta var jag så slut att jag inte kunde tänka klart. Fick gå och lägga mig, och efter den tuppluren var det liksom inte läge att ta upp några akademiska trådar.