Enklare liv med Terylene®
Jag slog en lov i Örebros klädbutiker igår igen, fast jag inte skulle. Utbudet av kvalitetskläder var, inte helt oväntat, uselt. Framför allt i de butiker som är riktade till min åldersgrupp, 30-plussarna. Som den anakronistiska person jag är gick jag som vanligt först till tonåringarnas Mekka - JC. De brukar ha kläder som passar min kropp. I naturmaterial. Provade några långa bomullstunikor men de fick mig att se gravid ut.
Nästa anhalt Veró Moda. Veró syntetiskt, skulle jag vilja säga. Om samma kläder bara varit gjorda i bomull, linne eller silke hade saken varit biff. Även med ett påslag av 100% av priset. Men nu hängde där idel konfektionsmode i syntet. Man blev elektrisk av blotta åsynen.
Damekipering. Var finns det en rejäl sådan? Några damskräddare finns inte längre. Kanske får man ta saken i egna händer och börja slöjda själv hemma på kammaren? "Sy av raka stycken" minns jag en bok från 70-talet. Hujedamig.
Och hur länge håller den skaparivern i sig, frågar man sig, vis av sina föregående snabbt uppblossade och lika snabbt slocknade foto-, gitarr-, italienska-, tai chi-, teckenspråks- och virkprojekt? Som allt annat avtar entusiasmen efter ett tag. Särskilt om man investerat i dyra mackapärer när man var som mest på G.
