Gentlemän i Kumla
Exilen i Kumla fortsätter. Men det är en trevlig exil. Isolerad från pappersarbete och stämpelklockor är man.
"Det här är kanske sista gången i mitt liv jag får njuta av en sån här stressfri och studentliknande tillvaro", tänker jag med en otäck ilning.
Det tar inte lång tid från det man tänkt ordet "idyll" tills den går i kras. Den kraschade redan förra veckan. Fann min bil med punkterat framdäck när jag skulle åka tillbaks till Örebro efter arbetet. Huvudet kändes tomt och det susade i öronen. Nu gällde det att tänka konstruktivt. Något reservdäck hade jag inte. Det vill biltillverkarna idag inte kosta på sina kunder. Och något klet ville jag inte ingjuta i mina fina, nya vinterdäck. Tack och lov för Kumla däckverkstad! En eloge till dem! Och likaså till parkabetaren Jonny, i reflexväst, som gjorde sin plikt som gentleman och hjälpte mig av och på med däcket.
Det var länge sedan jag träffade på en gentleman. De gentlemän jag tidigare träffat på finns faktiskt bara upptagna i adelskalendern.
Nuförtiden ska varje kvinna vara sin egen man, och det kan vara svårt ibland. Ofta går det, men inte alltid. Som t ex när man ska shoppa kapitalvaror på SIBA. Där blir man fullständigt negligerad emedan man befinns vara dam. Att man är en kapitalstinn dito verkar inte spela någon roll.
