sonnambula

Igår var jag nere. I Sala silvergruva alltså. 155 meter under jord. I ekande gångar, med blyglans i ögonen, gick jag och lyste med en ficklampa. Man kunde inte komma längre ner. Under ytan på de underjordiska sjöarna fanns bara Hades. Man längtade verkligen upp igen, trots det strilande regnet.

Dagens boktips:
" Det finns inga lyckopiller" av Bodil Malmsten