sonnambula

Mellan sex och nio imorse drog ett molntäcke över himlen och det blev mörkt. Vårfåglarna tystnade och allt blev dött och kallt. Snöovädret drog fram.

För några dagar sedan knoppades våren. Krokusar sprängde fram och solen bländade.

Framåt förmiddagen klarnade det och jag gick ut en timma. Ett knakande orört snölager täckte skogsstigarna under mina fötter. Gud hade inte övergivit mig.