Sublim
Filmtittandet har ingen gräns sedan jag slängde ut TVn. Igår såg jag två filmer; "En enastående studie i mänsklig förnedring" och en dokumentär om Maria Callas.
"En enastående studie..." kan jag verkligen rekommendera. Det var länge sedan jag skrattade så mycket.
Callasfilmen var som förväntat mer sublim.
Totalsanering
Den känslan fick mig i helgen att företa en utrensningsaktion. Gick skoningslöst igenom vindsförråd, garderober, byrålådor och bokhyllor. Liksom köksskåp och badrumsdito. Säckarna med utdömda prylar fyllde snart soprummets containrar. Den uttjänta windowsdatorn väntar i bakluckan på bilen. Den får jag transportera till återvinningscentralen när jag sansat mig lite.
När det gäller utrensning gäller det att inte bli nostalgisk, och det är jag ju för det mesta. En utmaning alltså, så man får passa på när städandan faller på. Efteråt, när sopgubbarna varit här, ångrar man sig lite, men då finns inte mycket att göra. Man får blicka framåt, mot tider som kommer. Mot nya hobbies man kan ägna sig åt. Mot nytt skräp man kan samla på sig.
Tunkur knivur
I morse kom jag på att kneget och jag ska åka ut på landet i eftermiddag och rida islandshäst. Bara tanken fick mig att börja snörvla och nysa. Höstade i mig två allergitabletter för säkerhets skull. Och tog på mig matchande underkläder ifall jag hamnar på akuten. Vi får se om jag återkommer med nya inlägg. Om inte vet du varför.
Ner i kloakerna
Jag brottas med ett frihetskomplex. Mig kan ingen snärja. Försök med diamantring eller boja av annat slag. Det går inte i längden. Jag slår bakut.
Det var väl det som hände med stegräknarn. Plums och så låg den i toaletten. Helt omedvetet förstås. Arbetsgivarens skenmanövrar hanterar jag med mina egna undermedvetna motdrag.
Montecristo
Djuren och jag
På väg till Kumla imorse avbröts min blandbandsmusik av ett trafikmeddelande i höjd med Adolfsberg. Man varnade för tre älgar som synts intill vägbanan en bit längre fram. Jag saktade ner från 110 till 80 och körde så en god stund, flitigt omkörd av irriterade medtrafikanter. Hur jag än tittade såg jag inga älgar. Synd på så rara pärlor. Det hade varit nåt att skriva om i bloggen. När sen en flock betande hästar uppenbarade sig på en äng fick jag nästan hjärtinfarkt.
Det blev en hektisk dag på jobbet, och när jag kom hem kände jag för lite simning och bastu. För att slippa ungar gick jag till simhallen lite senare än vanligt.
Ur askan, i elden. Bassängen kokade av överviktiga tanter som idkade vattengympa.De trängdes som en hjord flodhästar i sista skvätten vatten.
Alla bar de svarta baddräkter. Det sägs att man ser smalare ut i svart, men nu känner jag mig osäker.
Alltid ere nåt.
Hos modisten
Köpte mig en stråhatt idag. Det var på tiden. Sitter som en smäck.
Inköpet gjordes i en gammaldags hattaffär. Där arbetar två expediter, förslagsvis mor och dotter. Modern är sisådär en 83 år. Parant och välsminkad. Diskreta och inte alls påflugna var de, och det är en förutsättning för att jag ska handla.
Jag får starka obehagskänslor av klistriga expediter. Värst är de som står och flåsar utanför provhytten. De kan när som helst får för sig att rycka upp dörren. Verkligen ett otyg.
När det gäller hattprovning är det extra viktigt med en diskret och inkännande attityd gentemot kunden. Helst ska kunden ha tillgång till en provhytt där hon i fred kan inspektera kreationen ur alla tänkbara vinklar.
Om hatten befinnes vara ett nummer för liten skall man självklart erbjudas att få den utångad över natten på affärens reglerbara hattstock.
Nu känner jag att jag delgivit tillräckligt med vishet för idag att det är dags att sätta punkt.
Polertrassel
Det var bara att acceptera. Ut i garaget till min lilla Grålle. Fastän han är en liten bil kräver han mer än man tror.
Ingen idé att byta nattbosorna till något mer civiliserat. Nattbosor, det är pyamas för den som inte visste't. Hemma hos päronen består mina nattbosor av en väl ingången fleecedress där byxorna har ett markant gällivarehäng. Psyksjukt utseende med andra ord när jag flängde ut till garaget iklädd detta, gula gummihandskar och en basker på huvet.
Bazooka
Nu har jag lekt motorburen ungdom; bytt däck och tvättat bilen. Passade på att testa farsans högtryckstvätt när jag ändå var på gång. Respect! Kände mig som Rambo med ett pumpande granatgevär i näven. Grannbilen fick sig också en omgång. Sen tog det roliga slut när jag råkade nudda strålen med handen.
När det gäller mitt eget ytskikt har jag sedan idag hakat på den schampofientliga trenden "NoPoo". Läs mer på
http://lockig.se
Varför ålägger jag mig förresten en massa förbud Nu gäller t ex
Shoppingförbud
TV-avhållsamhet
Schampoförbud
Det måste stå för nånting. Eller så är det bara ett uttryck för att jag saknar nåt vettigt att göra.
