Djuren och jag
På väg till Kumla imorse avbröts min blandbandsmusik av ett trafikmeddelande i höjd med Adolfsberg. Man varnade för tre älgar som synts intill vägbanan en bit längre fram. Jag saktade ner från 110 till 80 och körde så en god stund, flitigt omkörd av irriterade medtrafikanter. Hur jag än tittade såg jag inga älgar. Synd på så rara pärlor. Det hade varit nåt att skriva om i bloggen. När sen en flock betande hästar uppenbarade sig på en äng fick jag nästan hjärtinfarkt.
Det blev en hektisk dag på jobbet, och när jag kom hem kände jag för lite simning och bastu. För att slippa ungar gick jag till simhallen lite senare än vanligt.
Ur askan, i elden. Bassängen kokade av överviktiga tanter som idkade vattengympa.De trängdes som en hjord flodhästar i sista skvätten vatten.
Alla bar de svarta baddräkter. Det sägs att man ser smalare ut i svart, men nu känner jag mig osäker.
Alltid ere nåt.
