sonnambula

Idag kom värmeböljan. Stan kryllar av folk så här på eftermiddagen. Jag tog en runda efter kneget för att göra mitt tobaksärende. Såg att lakritspuckar åter finns tillgängliga. De var restnoterade sist jag gjorde ett försök.

I måndags blev jag ombedd att skriva några rader i vår knegtidning som kommer ut några gånger per år. Jag är nån sorts representant i min knegförening, det är därför. Jag hade en dag på mig att författa nåt. Och dessutom på utrikiska. Not me cuppa tea. Jag fattar bra, och kan uttrycka mig hjälpligt med uttryck som OH MY GOSH! FUCK!, I DUNNO och LAUGHING OUT LOUD, men när det kommer till akademikerengelska står jag mig slätt.

Hade inget val. Lyfte på luren och bad om hjälp. Och hjälp kom, från Mahatma, den gode indiern på sexti. Han lovade bistå mig.

Nu återstod för mig att skriva ner min text. Idétorkan var ett faktum. Det här kom så plötsligt och man behöver liksom sova på saken

Till slut lyckades jag svänga ihop några löst sammanhållna klichéartade meningar som jag kunde mejla över till min vän, och en minut före deadline fick jag den översatta texten per mejl. Omarbetad och finslipad på perfekt brittisk akademikerengelska. OMG!

Har lovat att återgälda tjänsten. Kanske översätta nåt åt Mahatma från engelska till taskig svenska, men jag är rädd att det behovet aldrig kommer uppstå. Så det gäller att hitta på en mer påtaglig present. Min vän Mahatma är cigarettrökare. Det känns lite ledsamt. Jag skulle föredra att han rökte cigarr. Det var därför jag gick och köpte två cigarrer åt honom idag.