Du ger mig bra vibrationer
Det har blivit bra mycket roligare att skriva här sedan jag fick temaförslag av min läsare.
Förra veckans utmaning var att göra nåt på temat " varför hundägare inte plockar upp efter sina hundar". Detta gick att genomföra, bara jag fick relatera till mig och mina katter.
Dagens tema, också det ett beställningsarbete, är lite mer komplicerat, och det tog några genomläsningar innan jag förstod mig på ämnet.
Jag fick ett mejl. Där stod:
- Du skulle gärna kunna få blogga på temat "Varför flertalet med män sammanboende kvinnor längtar efter att få känna sig uppskattade & få komplimanger och bara fortsätter vänta trots att de vet att den dagen aldrig kommer..."
Det skiter jag i, tänkte jag förstås. Jag vill inte cementera föreställningen att kvinnor bara sitter passiva och tar emot. Då händer ingenting. Jag vet.
När jag var på gymmet idag fick jag en uppenbarelse. Jag insåg plötsligt sakernas tillstånd. I ett förklarat ljus såg jag hur många "med män sammanboende kvinnor" har det.
Jag hade just satt mig ner för att knyta skorna när jag blev varse en trumtirad som aldrig tycktes sluta. Det var som på Edinburgh tattoo en augustikväll. En aldrig sinande ström enerverande trumrytmer i olika staccattovarianter. Ibland exploderande i rena maskingevär-krevader.
Det kom från massagefåtöljen i hörnet. Där satt en sälliknande medelålders tjej-quinna och fick sig en ordentlig genomkörare. En anonym tete-a-tete med den maskulina svarta massagefåtöljen i läder.
Hennes man lyste med sin frånvaro. Utbytt mot en apparat som han var.
Lilla otränade värkande tant. Har inte du gjort dig förtjänt av en timmes riktig massage? Vad gör din man? Det är ju han som ska knåda spänningen och värken ur din kropp, inte en smattrande maskin. Men tydligen prioriterar han annat.
Kommentarer
Trackback
