sonnambula

Om man inte lyckas med detta har man i alla fall skapat en eye catcher och det är väl gott nog i detta ytliga bloggträsk. Ändamålen får väl helga medlen den här gången. Jag tänkte faktiskt skriva något om Marianne Höök. Biografin om henne kommer ut i dagarna, och jag skulle gärna vilja läsa den. 

Jag tog ett bad i eftermiddags. I köket stod radion på. Studio ett. Och genom badrumsvägg och vattenångor avhörde jag en intervju med biografiförfattaren Annette Kullenberg. 

Bara att lyssna till henne var en upplevelse i sig. Hon lät som Kristina Lugn på crack. Svarade på sitt säregna gnisslande och provokativa sätt hur än programledaren angrep henne.

Marianne Höök. Kan verkligen denna starkast lysande journalist ha

*varit dotter till en mor som hängde sig när Marianne bara var ett spädbarn? 

*varit offer för incest

*lidit av kronisk depression, sexmissbruk och ångest och som grand finale begått självmord vid dryga femtio?

Man ser till slut inte skogen för alla träden. Hon var ju i alla fall bäst. Kanske en kvinnlig motsvarighet till Jolo?

Dagens biografi:  "Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet. En biografi om Marianne Höök"