sonnambula

Det här gick vägen i flera år tills han kände sig nödsakad att dela med sig av sin lilla hemlighet. Mitt under festens ljudande salsarytmer och tyvärr inför fel man - en minister med direktlänk till SÄPO. 

Man hade önskat honom ett bättre öde. Det är ju ändå ganska storartat det han gjorde. Och smart i all sin enkelhet.  

Det borde vara värt en eloge att så enträget, år efter år, planka in som han, för att frivilligt frottera sig med politiker. Det är ju ändå mest politiker och en och annan pristagare, men de är ju i minoritet, som frekventerar dansen efter nobelmiddagen.

Vem vet; det är kanske också det en läggning - den att dras till politiker. Att stalka åldrade broilerpolitiker som för länge sedan sett sina bästa valrörelser. Under nobelfesten utspökade i tunga taftkreationer med alldeles för iögonenfallande dekolletage. 

Jag kan inte riktigt påstå att jag själv är nån kändisstalker, men en gång, på åttitalet, fick jag under en klassutflykt till Stockholm syn på Sune Mangs. Det var en syn jag sent ska glömma. Tänker jag efter var det nog min första kändisspotting. Men mina klasskompisar ryckte på axlarna. De hade aldrig hört talas om karln.