I have a dream
Vaknade imorse till braskande nyheter. Obama vald till president. Och jag blev lite paff. Var det redan klart? Var inställd på ytterligare några månaders valvalsande i medierna. Tjat om delstatsval, valfusk och annat "very interesting". Nu verkade allt med ens vara klart i en handvändning.
Men det är klart; när det gäller politik slår jag dövörat till. Och de har ju faktiskt hållt på att tjöta om presidentvalet i minst ett års tid vid det här laget.
Om jag varit presidentkandidat skulle jag varit utbränd vid det här laget.
Jag är inhyst i en etta med dålig ljudisolering. Teve har jag ingen, men följer nyhetsflödet kontinuerligt kvällarna igenom via grannens teve. Grannen Rut är pensionär och lider av svårartad åldersbetingad hörselnedsättning. Senaste kvällarna har jag inte kunnat undgå höra Mona Sahlins sega stämma tjöta livet ur mig under prime time i vad jag suspekterar vara SVTs valvaka.
Jag hyser ett malignt ointresse för politik och kan inte förstå hur man kan förenkla tillvaron till den grad att man packar ner den i ett partiprogram. För mig ter sig verkligheten alldeles för komplex för ett sådant tilltag. Men så mycket vet jag att jag ogillar Mona Sahlin. Det är något falskt och beräknande över hennes person. Hon saknar det som behövs för att jag ska känna tillit.
Vid en ytlig besiktning ser Obama oförskämt fin ut, har säkert en välbetald privatdermatolog vid sin sida. Han ser så otroligt välsmord, botoxad och fräsch ut att man får komplex. Men om politiken kan jag förstås inte uttala mig. Jag menar, med mitt ringa intresse.
Men det är klart; när det gäller politik slår jag dövörat till. Och de har ju faktiskt hållt på att tjöta om presidentvalet i minst ett års tid vid det här laget.
Om jag varit presidentkandidat skulle jag varit utbränd vid det här laget.
Jag är inhyst i en etta med dålig ljudisolering. Teve har jag ingen, men följer nyhetsflödet kontinuerligt kvällarna igenom via grannens teve. Grannen Rut är pensionär och lider av svårartad åldersbetingad hörselnedsättning. Senaste kvällarna har jag inte kunnat undgå höra Mona Sahlins sega stämma tjöta livet ur mig under prime time i vad jag suspekterar vara SVTs valvaka.
Jag hyser ett malignt ointresse för politik och kan inte förstå hur man kan förenkla tillvaron till den grad att man packar ner den i ett partiprogram. För mig ter sig verkligheten alldeles för komplex för ett sådant tilltag. Men så mycket vet jag att jag ogillar Mona Sahlin. Det är något falskt och beräknande över hennes person. Hon saknar det som behövs för att jag ska känna tillit.
Vid en ytlig besiktning ser Obama oförskämt fin ut, har säkert en välbetald privatdermatolog vid sin sida. Han ser så otroligt välsmord, botoxad och fräsch ut att man får komplex. Men om politiken kan jag förstås inte uttala mig. Jag menar, med mitt ringa intresse.
Kommentarer
Trackback
