sonnambula

Och jag hamnade här, framför skärmen. Hade ju tänkt lägga mig med en god bok ikväll; Brideshead revisited. Men det blir aldrig som man tänkt sig.

Efter vårrullarna tog jag sekatören och gick ut i mörkret.

Bärsärkargång, kallas det. Nån form av tyst primalskrik. Den här gången var det ett kommunalt buskage som fick sätta livet till.

Sedan; promenad med Supertramp i lurarna. Gick förbi Carolina Rediviva som stod och sken i en skrud av snökristaller. Ljusinstallation.

Sen var det rumba i engelska parken. Där var det röda och gröna och gula spotlights som lyste upp grenverk och lekplats.

I språkvetenskapliga huset intill var vartenda klassrum upplyst. Lektioner pågick. Troligtvis SFI i ett eller flera rum. Jag drog mina egna slutsatser utifrån utseendet på studenterna. Här läste för övrigt min kompis hebreiska, arabiska eller både och på den tid det begav sig. Det var så länge sedan nu och jag längtar tillbaks.