Autostrada till friheten
Nu går jag runt och låter som Chewbacca. Är förkyld igen. Favorit i repris. Och så har man ett jobb där man pratar och pratar dagarna i ända.
Nu är jag verkligen trött på att jobba. Men det är väl lika bra att tassa på i ullstrumporna. Jag vet hur det blir när jag är ledig. Det går några dagar. Sedan kommer ångesten över att man snart börjar jobba igen.
Det har varit fruktansvärt hektiskt för mig senaste veckorna. Jag har ju som sagt gått och köpt en sommarstuga, eller som jag ska börja säga " ett lantställe" på stockholmska. Huset ligger mycket riktigt i Stockholm, och jag bor flera mil utanför Stockholm.
Alltid är man "Käringen mot strömmen". Tvärt emot. Det är mitt signum. När folk köper bostadsrätter i Stockholm för miljardbelopp och sedan, när medelåldern rycker närmare, investerar faster Agdas arv i en sommarstuga utanför Nyköping, gör jag tvärt om.
Alltså jag menar så här; jag bor i en knarkarkvart (hyreslägenhet förstås) i ett grannlän till Stockholm och investerar mina slantar i ett torp i Stockholm.
Man får inte vara dum. På fredagseftermiddagarna ligger bilköerna ut från Stockholm sega och dieselstinkande, medan jag med lätthet åker FRÅN min kvart långt utanför Stockholm TILL stugan i Stockholm. Och på söndagkvällarna är det likadant; rena autostradan tillbaks till mitt enkla hyrestjäll.
