sonnambula

Jag har ett begränsat teveutbud sen jag kastade ut teven. Men ändock ett teveutbud - via datorn.

På svt.se har staten valt ut vilka program vi utan teve skall få del av. Det mesta är debila hemmafixarprogram och deprimerande dokumentärer om kvinnoförtryck och djurplågeri. Eller minnesprogram om för länge sedan glömda, nyligen avlidna poeter.

Därav min hemfallenhet åt "Kriminaljouren", eller på originalspråket "Kriminaldauerdienst". Det är en av få serier med lite pang-pang som subventioneras av staten. Den är så dålig att den är bra. Inte minst Herr Falckenstein. Han lyser upp min tillvaro 40 minuter i veckan. Synd bara att han är tysk.

En gång bodde jag och arbetade i Tyskland. Jag vantrivdes något så vansinnigt. Efter den upplevelsen är jag reserverad inför allt som är tyskt. Jag vet att det låter fördomsfullt, men hela landet andas ju tristess, torr saklighet och avsaknad av humor. Mina arbetsgivare kallade mig för die Künstlerin. Jag passade deras småbarn och blev deprimerad och tjock på kuppen. 

Om man inte blir deprimerad av de dåliga arbetsförhållanden som erbjuds Ausländer i Tyskland  kan man ju alltid deppa över språket. Finns det värre ord än:

Schnurrbart
Sprechmuschel
eller
Schwangerschaft?

Knappast. Men för att inte svartmåla tyskarna alldeles måste jag ge exempel på några uttryck som utan tvekan gör sig bäst på tyska. Ta bara: