Sono una principessa
Jag har såsat till ordentligt i sliskiga sentimentala inlägg senaste tiden har jag märkt. Men jag har semester, och det händer inte så mycket. Jo, det där får jag ta tillbaka. Jag har tränat järnspiseldning och så har jag varit toastmaster på ett bröllop.
Det är väl lika bra vi tar det här med bröllop på en gång så vi får det avklarat en gång för alla. Jag tycker det är en ganska osmaklig företeelse. Ja inte ingåendet i det äkta ståndet, men hela ståhejet runtomkring.
När jag var liten tyckte jag om att klä ut mig. Och det fortsatte ända upp i 16-17-årsåldern när jag gjorde succé i familjen som Kristina Lugn. Där kom mitt slitna rödbruna hår väl till pass, och ciggen fixade jag lätt med lite hoprullat toapapper. Men sedan mattades utklädningsivern dramatiskt av. Och har inte tagit fart än, Gud vare tack!
Dagens brudar dock, de i gräddbollskreationer och falska små tiaror på krönet, verkar ha gått tillbaks till nån freudiansk pre-adoloscensfas där de på allvar, och inför folk till råga på allt, klär ut sig till sockersöta prinsessor. Alla VET ju att de inte är några prinsessor på riktigt. Att det bara är en maskerad, som de dessutom hårdbantat till. Hela jag rister av pinsamhet.
Min kompis Kajsa i Malmö, ständigt detta föredöme, gifte sig i hemlighet. Utan en massa önskelistor och fusksidenkjolar. Det ska jag ta efter. Om jag mot förmodan kommer gifta mig. Jag misstänker att jag kommer vara så fixerad vid skrivandet av äktenskapsförord att det här med giftermål kommer falla i glömska.
Det är väl lika bra vi tar det här med bröllop på en gång så vi får det avklarat en gång för alla. Jag tycker det är en ganska osmaklig företeelse. Ja inte ingåendet i det äkta ståndet, men hela ståhejet runtomkring.
När jag var liten tyckte jag om att klä ut mig. Och det fortsatte ända upp i 16-17-årsåldern när jag gjorde succé i familjen som Kristina Lugn. Där kom mitt slitna rödbruna hår väl till pass, och ciggen fixade jag lätt med lite hoprullat toapapper. Men sedan mattades utklädningsivern dramatiskt av. Och har inte tagit fart än, Gud vare tack!
Dagens brudar dock, de i gräddbollskreationer och falska små tiaror på krönet, verkar ha gått tillbaks till nån freudiansk pre-adoloscensfas där de på allvar, och inför folk till råga på allt, klär ut sig till sockersöta prinsessor. Alla VET ju att de inte är några prinsessor på riktigt. Att det bara är en maskerad, som de dessutom hårdbantat till. Hela jag rister av pinsamhet.
Min kompis Kajsa i Malmö, ständigt detta föredöme, gifte sig i hemlighet. Utan en massa önskelistor och fusksidenkjolar. Det ska jag ta efter. Om jag mot förmodan kommer gifta mig. Jag misstänker att jag kommer vara så fixerad vid skrivandet av äktenskapsförord att det här med giftermål kommer falla i glömska.
Kommentarer
Trackback
