Gustav V och jag
Idag har jag varit i Båstad. Det var första gången. Och osäkerheten gnagde i mig. Är jag i Skåne eller Halland?
Tennisbana intill tennisbana. Och småhus dyrare än de värsta rökarna i huvudstaden.
Invid stranden höll sjöräddningen iklädda bjärta vattentäta overaller på att borda Stora Blå, ett slags jättegummibåt. Lojt och uppsluppet. Ingen fara på sjön.
Och så var det det här med Gustav V. Han figurerade på diverse affischer och silkscreens överallt.
Häromdagen hade jag vägarna förbi Kungens kurva utanför Stockholm. Här gjorde Gustav med chaufför en rejäl vurpa som gått till historien.
Det finns mycket att fundera kring när det gäller Båstad.
Lätt fånget, lätt förgånget
Trådbackar inhöstades i bakluckan ikväll när jag besökte IKEA. Ska försöka få ordning på misären jag lever i. Den fysiska alltså. Den andra får jag ta tag i när jag orkar.
Temat för kvällen är IKEA. Så trist. Hade hoppats slippa. En visit på IKEA är lika obehaglig som ett besök i Stockholm. Det knyter sig i magen och man vill fort därifrån. Jag tror jag börjar bli folkskygg på allvar.
Gör ett försök att byta ämne. Min vanliga strategi.
Det finns svensktillverkade, handgjorda blomkrukor, exempelvis av märket Gränsfors. De är smäckra och tunna och sjunger första gången man sätter dem i vatten. Det är sant, men första gången trodde jag att jag drabbats av hörselhallucinos.
På IKEA finns krukan "BILLIG". Totalt kompakt och utan dränage. Snälla ni, köp svensktillverkade äkta lerkrukor till era blommor. Det vore så själsdödande om vi bara hade IKEA-krukor i framtiden.
Gränsforskrukorna får med tiden patina; en vitaktig hinna av mineralavlagringar. Gränsforskrukorna andas, sjunger och svettas.
Jag har bara en, och i den har jag planterat något onämnbart; en Hitlerpelargon. Men det behövs ju lite skugga i tillvaron också.
Lite mode, lite mord
Jag har sagt det förut och jag säger't igen; en standardblogg av idag skall vad jag förstår handla om outfits och vad man ätit ( intresseklubben antecknar). Dessutom skall den vara besudlad av särskrivningar, men där går ändå gränsen för vad jag kan nedlåta mig till. Men när det gäller det andra kan man väl drista sig till ett försök:
Den här veckan är jag förkyld och dum i huvudet. Bomullen står som tussar ur öronen. Då går jag in på Jaber, Uppsalas lyxmärkesboutique. I frisk tillstånd är jag för frisk för att över huvud taget komma på tanken.
Där Jaber ligger vid Fyris torg låg tidigare Stadshotellet om jag inte missminner mig. Det var där Fredrik von Sydow mördade sin fästmö och sedan sig själv nån gång när förra seklet var ungt. De var på flykt undan polisen efter det att Fredrik mördat sin far och dennes två tjänstekvinnor hemma i Stockholm.
Jag är inte bara sjuk; jag är morbid också. Motivet till besöket på Jaber var högst tvetydigt. Lite mord och lite mode, så var eftermiddagen räddad.
Dagens outfit:
Om jag var man skulle jag skaffa en bosskostym, alldeles tveklöst.
Dagens boktips:
Helena Henschens "I skuggan av ett brott"
Den här veckan är jag förkyld och dum i huvudet. Bomullen står som tussar ur öronen. Då går jag in på Jaber, Uppsalas lyxmärkesboutique. I frisk tillstånd är jag för frisk för att över huvud taget komma på tanken.
Där Jaber ligger vid Fyris torg låg tidigare Stadshotellet om jag inte missminner mig. Det var där Fredrik von Sydow mördade sin fästmö och sedan sig själv nån gång när förra seklet var ungt. De var på flykt undan polisen efter det att Fredrik mördat sin far och dennes två tjänstekvinnor hemma i Stockholm.
Jag är inte bara sjuk; jag är morbid också. Motivet till besöket på Jaber var högst tvetydigt. Lite mord och lite mode, så var eftermiddagen räddad.
Dagens outfit:
Om jag var man skulle jag skaffa en bosskostym, alldeles tveklöst.
Dagens boktips:
Helena Henschens "I skuggan av ett brott"
Upsala är bäst
Nostalgitrippen fortsätter.
Det var som sagt snart 9 år sedan jag tog mitt pick och pack och avflyttade från Uppsala. Dryga fem år hade jag legat i Uppsala, men bara upptäckt en bråkdel av vad staden har att erbjuda.
Igår gick jag till stadsbiblioteket och återaktiverade mitt lånekort. Detta föranleddes av mitt Traviatasug. Nån Traviata hittade jag inte, men väl en CD med Gluntarna. Gunnar Wennerberg står staty nedanför Carolina Rediviva. Honom har jag cyklat förbi mången gång, men hans musik har helt gått mig förbi.
Musiken är faktiskt rätt så bra. Texten frisk och ironisk. Ena sångaren, basen, är dock lite väl oskolad, men det kan jag leva med. Det kunde ju ha varit jag, kan man tänka. Om man var man och bas alltså.
Lyckligtvis är man ingetdera. Man är kvinna.
Dagens CD-tips: " ur Gluntarne" utgiven 2001.
We'll let you know
Hjördis Schymberg har dött. Hon blev visst 99 år. Jag trodde i min enfald att hon redan var borta.
Man ska hålla sig till sitt fack. Inte börja jiddra om Wagner och annat otyg när man är en lyrisk sopran, menade Hjördis. Man är det man är, och det kan inte den starkaste viljan i världen ändra på.
Hjördis själv höll sig konsekvent till sitt eget fack, det lyriska, hela sitt liv. Skulle inte kommit på tanken att ge sig in i den dramatiska repertoaren.
I dödsrunan, skriven av Siv "Sivan-Divan" Wennberg rekommenderas varmt inspelningen av La Bohème med Hjördis och Jussi i titelrollerna. "Vilken höjd! Vilken tessitura! Trestrukna C, och Hjördis var ändå bara tretti! "
Jag blir lite brydd. Tretti är ändå en ganska hög ålder tycker jag, när det gäller kroppsfunktioner. Då börjar allt långsamt stagnera, däribland rösten. För varje år som går, desto sämre blir mitt eget röstomfång. Snart finns det bara utrymme för en enda oktav nånstans i det grå altomfånget. Det som ingen vill ha.
Eller, för att citera ledaren för Monteverdikören för vilken jag gjorde en provsjungning för tio år sedan; "Vi hör av oss".
Det blev aldrig nån körsång för mig.
Man ska hålla sig till sitt fack. Inte börja jiddra om Wagner och annat otyg när man är en lyrisk sopran, menade Hjördis. Man är det man är, och det kan inte den starkaste viljan i världen ändra på.
Hjördis själv höll sig konsekvent till sitt eget fack, det lyriska, hela sitt liv. Skulle inte kommit på tanken att ge sig in i den dramatiska repertoaren.
I dödsrunan, skriven av Siv "Sivan-Divan" Wennberg rekommenderas varmt inspelningen av La Bohème med Hjördis och Jussi i titelrollerna. "Vilken höjd! Vilken tessitura! Trestrukna C, och Hjördis var ändå bara tretti! "
Jag blir lite brydd. Tretti är ändå en ganska hög ålder tycker jag, när det gäller kroppsfunktioner. Då börjar allt långsamt stagnera, däribland rösten. För varje år som går, desto sämre blir mitt eget röstomfång. Snart finns det bara utrymme för en enda oktav nånstans i det grå altomfånget. Det som ingen vill ha.
Eller, för att citera ledaren för Monteverdikören för vilken jag gjorde en provsjungning för tio år sedan; "Vi hör av oss".
Det blev aldrig nån körsång för mig.
The last of the famous international playgirls
Nu är jag hemma igen. Efter drygt åtta år i kylan.
Flyttade tillbaks till Uppsala i söndags och härom morgonen såg jag en av mina gamla kurskamrater. Han var en riktig playboy då det begav sig. Oroande vacker och man blev alltid lätt knäsvag av att se honom. Men varningsklockorna pinglade för fullt. En självdestruktiv men hjärtnypande Lord Byron. En pojke man kunde göra allt för.
Det händer nåt med människor när de passerar 30. I negativ riktning. Kursaren hade nu fått cykelhjälm och barnsits. Starkt irriterande på något vis. En Adonis skall bliva vid sin läst.
Det största felet dock; han kände inte igen mig.
När jag var ung var jag otroligt tråkig och otroligt olycklig. Det blir bättre med åren det där. Nu är jag på väg att bli en riktig stålmoster.
Hur fixar man falskt kårleg?, frågar jag mig nu.
Flyttade tillbaks till Uppsala i söndags och härom morgonen såg jag en av mina gamla kurskamrater. Han var en riktig playboy då det begav sig. Oroande vacker och man blev alltid lätt knäsvag av att se honom. Men varningsklockorna pinglade för fullt. En självdestruktiv men hjärtnypande Lord Byron. En pojke man kunde göra allt för.
Det händer nåt med människor när de passerar 30. I negativ riktning. Kursaren hade nu fått cykelhjälm och barnsits. Starkt irriterande på något vis. En Adonis skall bliva vid sin läst.
Det största felet dock; han kände inte igen mig.
När jag var ung var jag otroligt tråkig och otroligt olycklig. Det blir bättre med åren det där. Nu är jag på väg att bli en riktig stålmoster.
Hur fixar man falskt kårleg?, frågar jag mig nu.
