Italienska klänningar
Jag hittade två italienska klänningar som jag köpte direkt utan att prova. Det är sällan man hittar klänningar som inte kräver silikonproteser.
L köpte ett par lampetter med blingande kristaller. Hon var lite osäker, men jag hejade på i bakgrunden som om jag hade provision. I min bekantskapskrets är jag den givna antikvitetsexperten. Det betyder inte att jag kan nåt, bara att jag får ångest av IKEA-prylar. Ett hem med bara nya inredningsdetaljer är ett dött, själlöst hem.
Undanröjande av spår II
"Krasch!"
En av hyllorna i kylskåpsdörren lossnade. Golvet fylldes av glassplitter och en mörja av röd balsamvinäger och kycklingfond.
Då insåg jag hur det måste kännas för en mördare som står inför företaget att undanröja blodspår. På teve ser det alltid så fånigt ut när de står där med golvsvabben och rör runt i blodpölarna. "Vad ineffektivt", brukar jag tänka. "Så skulle inte jag gjort".
Men nu stod jag själv där och svabbade runt i sörjan. Det stank av vinäger och den röda färgen bet sig snabbt tag i plastmattan. Det var bråttom att undanröja spåren.
Undanröjande av spår I
Vad var detta? "Step up" eller möjligen "Aerobics"? Jag skulle satsa på "Workout", men det verkar vara en avskaffad träningsform. Annat var det på 80-talet.
Min nyfikenhet blev för stor. Vände mig till en piffig medtränerska som också stod och väntade.
- Är detta Aerobics?
Hennes pupiller vidgades och hon liksom ryggade tillbaka.
- Ja, svarade hon kort och vände sig bort.
UFO-känslan överväldigade mig.
Anarkist
Nina Hagen är en inte helt oäven sångerska, men ska helst inte kombineras med bilkörning. Då blir man lätt en liten trafikanarkist som inte inser sina begränsningar.
Dagens låt:
"My way", ad modum Nina Hagen
Påskdagen - mellan raderna
Man ska inte underskatta sina läsare. Det som sägs mellan raderna är oftast det mest intressanta. Fantasin eggas och den inre filmen rullas igång.
Som det här med graven. Dagen efter sabbaten springer Petrus och Johannes ikapp till graven när Maria från Magdala kommer rusande och påstår att graven är tom.
Johannes, den lärjunge som Jesus älskade, hinner först, men vågar sig inte in i graven. När Petrus hunnit ifatt och gått in följer Johannes efter. När han ser linnebindlarna ligga där SER HAN OCH TROR.
Vad är det som skulle få en annan att "se och tro"? Jo, att lindorna fortfarande är lindade så som de varit runt kroppen. Ena stunden lindade runt liket, och "poff", andra sekunden ihopsäckade utan innehåll. (Huvudduken låg däremot hoprullad på ett ställe för sig).
Dagens läsning:
Johannesevangeliet, kapitel 20, vers1-10
Påskafton
Långfredag
För några dagar sedan knoppades våren. Krokusar sprängde fram och solen bländade.
Framåt förmiddagen klarnade det och jag gick ut en timma. Ett knakande orört snölager täckte skogsstigarna under mina fötter. Gud hade inte övergivit mig.
Slå opp
Förr umgicks man. Nu minglar man. Förr träffades man. Nu dejtar man. Förr slog man opp. Nu gör man slut. Sådan är tidens gång.
Morgonbloss
När jag närmade mig entren till jobbet imorse satt där en man, en patient närmare bestämt, i sina bästa år och rökte. Han hade en blå träningsjacka med SWEDEN textat i gult över bröstet. Våra blickar möttes. Det var något speciellt med mannen och med hans jacka. Den skimrade i en stickig, urtvättad nylonlyster som inte hörde hemma i detta sekel. Den var så gammal att den var ultramodern.
Jag räknade baklänges. Stannade vid årtalet 1958. Då var han i sina tidiga trettio och livet var fortfarande en oskriven tipskupong. Final mellan Brasilien och Sverige på Råsunda. Hyland ylandes i kommentatorsbåset.
Precis när jag passerade sa mannen:
- Det är bra att de anställda kommer i tid. Det gillar Reinfeldt!
- Hur kan du veta att jag är anställd och inte patient?, frågade jag.
- Det ser man på de spänstiga stegen, sa han och blossade vidare.
Ryggbiff
Kvällens recept för god avslappning lyder:
En CD med Bill Evans.
Ryggbastet mot en spikmatta.
Ett duntäcke över detta.
Låt dra i 15-6O minuter. Ju längre desto mörare.
På lokal
Igår offrade man sig. Gick på lokal med kollegorna. Gjorde en runda på stans svennekrogar. Dunka-dunka så man inte kunde prata, och rökmaskin så man inte kunde se varandra. Sist jag gick på lokal låg cigarettröken tät. Det var ett tag sedan. På den tiden vaknade man morgonen därpå med intressant whiskyröst oavsett vad som inmundigats eller inhalerats kvällen innan. Man nådde plötsligt ett basregister man inte trodde fanns, och en karriär som jazzsångerska tycktes inte alltför fjärran. Tills man harsklat upp sig framåt förmiddagen och återfått sina normala kroppsliga och mentala funktioner.
Oväsendet igår gjorde att jag inte kunde avlägga någon rapport från middagen hos Mahatma. Så nu får Du den rapporten istället.
Sammanfattningsvis serverades en superstark curry (dagen efter fick jag ta Losec). Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker bäst om när man känner smaken på basvarorna, inte kryddorna i sig.
Efter maten föll herrarna in i ett egocentriskt maskulint samspråk om jobb jobb jobb. Väldigt enkelspårigt och fyrkantigt, och ingen syl i vädret fick jag. Du förstår att det inte blev tillfälle till frågor kring värdens yogavanor.
Dagens låt:
" Smoke gets in your eyes" av Jerome Kern (musik) och Otto Harbach (text)
Ess som i sångerska
Konsertsalen var fylld av PRO-folk, idel grå kalufser, när jag sprang in en minut innan konserten började. På första raden fanns det gott om lediga platser. Hade glömt mina öronproppar, men det glömde jag så snart MONICA med band gjorde entrez. Vilken brud... och vilken trumslagare. Jag höll på att dåna. Tänk att vara DEN sångerskan med DEN trummisen. Det blossade så om hans kinder när han / alltför sällan / fick sola.
Min hemliga dröm är att en gång få fronta ett storband och med hes röst kvida ur sig ett pärlband av gamla örhängen, till publikens oförtäckta jubel. Min röst saknar i verkligheten helt förutsättningarna för detta. Jag har ett registerspann på generöst räknat en ters, och waila kan jag inte. Då virrar jag bort mig helt i allt vad tonarter heter. Min hypotes är dock att med ett proffsigt band och bandledare bakom sig kan vem som helst lyckas. De kan fånga upp och backa vilken falsksångare som helst och få henne att ta hem showen.
Dagens låt:
"S som i sångerska" från Fem myror är fler än fyra elefanter
Sänglinne
Imorse, på väg till firman, blev jag inprejad av en vän som hade sin väg förbi mitt hus. Vännen ska ju bjuda mig på bio i veckan, och undrade när det passade mig att bli hämtad. Jag känner mig som en diva, men gratis bio säger man inte nej till fastän man kanske borde.
Dagens låt:
"Jag ska ta morfar med mig ut i kväll" med Brita Borg
Hemsopor*
Sist och slutligen; det här räknas väl inte som shopping? Det är väl mer...återbruk. Fast vissa menar nog att det mer bär karaktären av återfall.
* Hemsopor är ett finlandssvenskt ord för hemtrakter
Spikmatta & Yoga. Var ska detta sluta?
Nästa vecka är jag bjuden till en indisk kollega, Mahatma, på curry. Jag vet att han yogar, men om han sträckt sig till spikmattor återstår att se.
I afton ska jag på intro på mitt nya gym. Där finns bättre tillgång till yogapass än på Friskis. På Friskis måste man boka pass en vecka i förväg. Är man sedan en minut sen till passet blir man portad från internetbokningen. Detta hände mig i höstas, och därefter tappade jag lusten att fortsätta träna. Jag kände mig kriminell på nåt sätt.
Dagens bok:
"Jag är oskyldig" av Olle Möller
Min nye vän
Hunden, som bara är elva månader, har inte lärt sig hund-hut, vilket försvårar kommunikationen en del. Största problemet är att han inte kan gå fot. Jag har sett på Hundskolan på teve och försöker minnas hur det nu var man gjorde. Det enda som kommer för mig är att man ska använda sin basröst.
Jag vet inte hur vårt förhållande kommer utvecklas. Jag är i alla fall lättad över att jag själv inte har någon hund. Den skulle bli uppfostrad som en katt, och det vore nog inte så lyckat.
Dagens låt:
"Var e vargen" med Imperiet
Turbaner på lut
Här sitter jag på jobbet och har en döpaus. Ser fram emot att få hem spikmattan jag beställde i förrgår. Då ska det bli åka av, höll jag på att säga.
Hjärnan jobbar på i de mest oförutsägbara spår. Parallellt med mitt nyvaknade intresse för spikmattor har jag fått ett blossande intresse för turbaner. Skulle vilja sy en, men vet inte riktigt hur. På Indiska, där jag tog mitt återfall igår i form av en hösäcksliknande bomullsskjorta och ett långt linne, hade de inga turbaner på lut i alla fall.
Återfall
Plattan kan jag passera, men på Drottninggatan faller jag.
Dagens låt:
"Lucy in the sky with diamonds" med The Beatles
Ner i gruvan
Dagens boktips:
" Det finns inga lyckopiller" av Bodil Malmsten
